Namnet mild syftar på humlekaraktären. Smaken är inte bitter men ölet kan ändå ha mycket smak, vare sig de är ljusa eller mörka. En mild har i allmänhet låg alkoholhalt vilken kan jämföras med vårt folköl (3.5%). Den låga alkoholhalten och den milda smaken har gjort drycken populär i Europa framför allt som törstsläckare och lunchdryck.
Bitter är den öltyp som säljs mest i Storbritannien. Helst skall den njutas nytappad från fatet på en pub i glada vänners lag. Många föredrar att dricka bitter eftersom den har låg alkoholhalt och densitet. Viktigast är en fin humlekaraktär men i övrigt kan stora skillnader förekomma mellan olika producenter. Bitter har en relativt låg alkoholhalt vilket gör det utmärkt att servera till mat. Ölet är gyllene kopparfärgat och avger ingen större skumkrona. Ett medelfylligt öl med kraftigt inslag av humle. Ölet är oftas torrt utan större nyanser av sötma men kan överraska med ett fruktigt avslut.
Om en bitter vanligen är ett torrt fatöl så är pale ale något rundare i smaken och tappad på flaska. Beteckningarna överlappar varandra om vad som är bitter och vad som är Pale ale men Pale ale låter kanske mera glamoröst. I Storbritanien används även termen IPA ( Indian pale ale) som syftar på en starkare, mera välhumlad variant av pale ale. Ölet är till färgen gyllenrött eller kopparfärgat och avger en liten skumkrona. Ölet doftar malt och är lättdrucket med en något söt och fruktig kropp som biter av med humlebeska.
Newcastle Brown Ale och liknande brygder från nordöstra England lanserades från början som konkurrenter till Midlands Pale ale. Starka, maltiga och mörkt bärnstensfärgade skiljer de sig från den brown ale som är typisk för London och södra England. Brown ale från London och södra england är som regel svagare, mörkare och sötare. Ölet är medelfylligt med en rödaktig gyllenbrun färg och har en maltig/fruktig doft. Smaken drar sig åt chocklad och karamell med maltig beska i avslutet.
Skotsk ale får ofta benämningen 60, 70, 80 eller 90 shilling vilket syftar på en sedan länge försvunnen myntenhet i Storbritanien. Siffrorna indikerar priset på ett fat öl under sent 1800-tal. Terminologin har på senare år blivit populär igen och används parallellt med benämningar som Light ( låg alkoholhalt med en densitet på 1030-34), Heavy (högre alkoholhalt och densitet mellan 1034-38) och Export (starkt öl med densitet mellan 1040-43). De ale som kallas 90 shilling är bryggeriernas mest personliga brygder med densitet mellan 1050-80. Ölet varierar i färg från bärnstensfärgat till mörkbrunt och avger en tät skumkrona. Beroende på vilken shilling som beställs så varierar ölets smaker från lätt maltsötma till den vinliknande 90 shilling. Ölet har över lag liten beska.
Barley wine är en beskrivning som många aletillverkare i England använder om sin starkaste brygd. Färgen varierar från brons till mahogny, men ölet är alltid tungt och maltigt med mycket fruktighet från alejästen. Oftas har barley wine smaker som påminner om vinkaraktär och man kan dricka dem som efterättsöl eller sängfösare. Förr lagrades de på fat som då och då rullades runt på bryggeriernas gårdar för att sätta fart på efterjäsningen. Ölet är gyllenbrunt och kan ha rödaktigt inslag. Det är ett Alkoholstarkt och vällagrat öl som oftast säljs som årgångsöl. Ölet vinner på att lagras ytterligare 1-3 år efter inköp. Smaken är komplex och påminner en hel del om vin . Kraftig alkoholsmak, maltsötma och smaker av frukt utan större beska gör Barley wine till ett utmärkt alternativ för söta efterrätter eller varför inte en one for the road.
All irländsk ale har maltaccent och ofta också en smöraktig, rundad underton med en mjuk men tydlig fruktighet och rödaktig färg. Den har sitt ursprung i den irländska bryggeritraditionen men den har utan tvivel också påverkats av att en del maltiga, men gulbruna, skotska brygder som blivit framgångsrika. Ölet är rödaktigt gyllene kopparfärgat med tät skumkrona. I de flesta fall har ölet endast mindre inslag av kolsyra och en mild maltsötma som toppas av med bitterhumle. Ölet är friskt och lättdrucket och passar perfekt sommar som vinter.
Oavsett om den är lagrad eller bara av gammaldags typ så brukar en old ale vara fyllig i färgen, smakrik och ofta söt. Old ale anses ofta vara en värmande vinterdryck. Ölet är alkoholstarkt och har en lätt skumkrona. Smaken stark, maltrik och fyllig.
När belgarna använder det engelska ordet "ale" menar de något kopparfärgat, fruktigt, kryddigt och mjukt. I Belgien brukar man inte säga "ale" om de många mörkare, starkare och överjästa specialiteterna även om tillverkningsmetoden är den samma. Belgisk pale ale är gyllenmörk med kraftig skumkrona. Smaken är maltrik men även syrlig och kryddig. Både flamlänskt brunt öl, belgisk röd öl, saison, belgisk gyllene och trappistöl som nedan beskrivs tillhör alefamiljen, men benämns sällan eller aldrig av belgarna själva som ale. Ale kallas ofta i stället belges eller speciale belges framför allt är detta vanligt i fransktalande områden.
En belgisk dubbel beskriver ett öl jäst två gånger. Ölet är mörkbrunt till kopparaktigt och har en tät skumkrona. Smaken kan variera något men präglas av rostad malt och torkade frukter och endast lättare humleinslag.
Trippel är till skillnad från dubbel betydligt ljusare och alkoholstarkare. Skumkronan är tät och smaken relativt torr med inslag av kryddor, torkad frukt och en lätt maltsötma. Namnet anger att ölet jäst hela tre gånger.
Ett brunt öl som har en speciell sötsur karaktär, klassikerna är mycket komplexa med smaker som ibland påminner om oliver, russin och kryddor. De bör serveras källarsvala och är då både uppfriskande och aptitretande. Brunt öl är också användbart till efterrätter där den söta/kryddiga smaken passar utmärkt till kola och chocklad. Det bruna ölet förknippas starkt med det belgiska röda ölet vilket i sig inte är fel då både smak och doft är snarlik.
Specialitet från Flandern som med sin djupa bourgognefärg och intensiva skärpa i smaken tillhör de belgiska röda ölen. En av världens mest särpräglade öltyper. Nyckeln till denna speciella karaktär ligger i att de lagras på trätunnor som ger en palett av syrliga smaker. En del verkar ha svårt att lära sig tycka om dem, andra tillsätter ett par skvättar grenadin för att runda av syrligheten.
En uppfriskande, syrlig saison är typisk för de fransktalande södra delarna av Belgien. Namnet är en kvarleva från den tid då det var svårt att brygga under de varma sommarmånaderna. Dessa öl tillverkades förr under höst och vinter för att sparas och drickas under sommaren. Brygderna är kryddiga, både törstsläckande och stärkande och passar utmärkt till mat. Prova Nils Oscar Saison till grillad kyckling!
Till färgen liknar ölet en lager men brygder som exempelvis Duvel är starka, gyllene och överjästa öl med fruktig och humlerik komplexitet. Duvels karaktär utvecklas genom en omständig trippeljäsning. Detta öl är originalet och det absolut bäst kända exemplet på denna öltyp, men det finns givetvis ett flertal ytterligare sorter väl värda att prova.
Endast brygder från trappistkloster får använda denna beteckning. Det finns vissa gemensamma karaktärsdrag hos dem alla då alla är överjästa, flasklagrade och starka. En del är torra, men de flesta är söta. Tillsammans utgör de en egen grupp av öltyp unik för Belgien och Holland. På andra håll runt om i europa tillverkas mer konventionella öltyper i de befintliga klosterbryggerierna.
Altbier är en kopparfärgad, ganska torr överjäst brygd från norra Tyskland. Helmaltsölets mjukhet och tyska humlekaraktär avrundas i och med efterjäsningen vid låg temperatur. Ölet har en lätt skumkrona och smakar friskt med en hög humlebeska.
Som en pilsner men fruktig som en ale, Kölns öl är tilltalande på sitt eget sätt. Det är mer känt för sin spädhet snarar än någon direkt robust egenskap. Ölet är överjäst och bryggt med en andel av vetemalt som lagrats vid låg temperatur. Ölet är ljust gyllene till färgen och ger en rejäl och fast skumkrona. Smaken är mjuk och elegant med inslag av sötma och medelstark humlebeska.
Nya generationens ale är den brygd som är mest på modet i vissa delar av USA och då framför allt på västkusten. Denna brygd har oftast en frisk, bestämd smak med intensivt blommig humlekaraktär från USA´s egna humleträdgård. Denna ale är idealisk till amerikanernas speciella kök.
Australien må vara känt för sina ypperliga lageröl men det är inte mindre spännande att läska sig med ett glas sparkling ale, landets och världsdelens eget bidrag till världens klassiska öltyper.
De garde betyder "öl att spara" och syftar på att det sparades undan för att drickas under de varma sommarmånaderna. Öltypen hör hemma i norra Frankrike och tappas oftast på champagneflaskor. Ursprungligen var de överjästa och en del är det fortfarande.Ölet har maltig accent och aleliknande fruktighet med kryddiga undertoner och är i de flesta fall ett öl som får betecknas som medelstarkt eller starkt.